Min fina älskade pojkvän, vi har snart 8 månader tillsammans. Jag minns första gången du kom hem till mig på kvällen och skulle titta på film efter en kväll på gubb gympan. Vi kände varandra sen innan, och du frågade efter gympan om du fick komma och kolla på film. Du kom upp till Glasberget där jag bodde, vi kollade på film, men minns inte vilken. Jag var helt slut, och tvär slocknade. Vaknade upp klockan ett på natten av att du också sov, men du vaknade upp också. 

-Jag kanske ska gå hem

-Nej det behöver du inte göra. Klockan var mycket, och det var kallt ute.

Där började våran resa tillsammans

Fredrik och jag umgicks en del den veckan, till helgen åkte jag till Funäsdalen med Claes (jobbar på macken och inget mer med det) Jag tänkte inte ens på Fredrik den helgen, jag var jätte osäker, ville inte gå in i något förhållande. Jag skulle leva celibat. På söndagen efter Funäsdalen var det gympa igen. Jag var där, Fredrik var där. Den gången stukade Fredrik foten, och åkte hem. Han skrev till mig på msn att jag skulle komma ner till honom, och ta hand om honom, men jag hade inte ens tagit av mig kläderna från gympan och att ta en dusch kändes långt bort. 

-Jag kan komma till dig i morgon efter jobbet. Den kvällen bestämde jag mig för att ta tag i det här. Jag ville inget, nu skulle det komma fram även till han. 

Jag gick hem till han, efter jobbet som det var sagt. Vi kollade på idrottsgalan, och jag fick ta mig en riktig tankeställare. Jag trivdes rejält i Fredriks sällskap, och mina tankar var bort blåsta. Jag vet inte själv vad som hände. Men allting förändrades. Jag började bli lite smått intresserad, och efter den veckan tillsammans tyckte jag om Fredrik väldigt mycket. Han uppvaktade mig, kallade mig gulliga saker hela tiden. Jag kände mig hel och lycklig med honom. Vi gick ut tillsammans, jag tittade på andra killar men dom intresserade inte mig, jag tittade på Fredrik och blev varm i hela hjärtat. Vi gick hem tillsammans efter en kväll på Bygget. Jag höll han i handen, stannade upp och kollade han i ögonen. 

-Du anar inte hur lycklig jag är med dig Fredrik

- Tack för att du kom in i mitt liv

Två veckor efter vi blivit tillsammans åkte vi till Järvsö och hälsade på Fredriks mamma och Lars. Jag blev varmt mottagen där, och allting kändes så underbart. 

I början av vårat förhållande var jag fruktansvärt rädd att förlora Fredrik. Många kvällar fick han trösta mig, då jag låg och grät för jag var så rädd att han skulle göra slut. Jag är så rädd om honom. 

Idag känner jag honom lite bättre, och vet till 110% att han älskar mig. 

Om 113 dagar ska han bli pappa till vårat gemensamma barn. Vårat kärleksbarn.

När vi fick reda på att jag var gravid var vi överens båda två. Vi skulle behålla barnet. Det finns stunder då vi har tvekat, kommer vi klara av det och alla andra tankar och funderingar. 

Men något har sagt, att tillsammans klarar vi allt. 

Jag har många gånger slitit av mig håret på grund av den karln också. Då det har varit dåligt med jobb i byn, vi har en hyra som är skyhög. Jag lyckades övertala honom att börja jobba hos mig, för att minska ner på personal konstnader. Det lät okej för han. Men vissa dagar var det problem med det ena och det andra, huvudet, ryggen och allt man kan komma på för att slippa! Jag har svurit, gråtit, varit förbannad. Borde han inte ställa upp för sin gravida flickvän. 

Men han är som en hund, tittar man i han i ögonen så smälter man och allt är bortblåst. 

Är det något han kan göra så är det att ge mig massor av kärlek, min älskade fina sambo, pojkvän och snart pappa!