Snart är det endast två veckor kvar, tills jag åker. Dagarna känns långa, trista ibland. Många frågar mig om jag är rädd att åka iväg, 50 mil bort? Varför ska jag vara rädd? Jag vet att jag kommer trivas, och att jag kommer ha den absolut roligaste vintern någonsin. Jag litar på mig själv. Det här kommer gå bra. Visst, jag kommer sakna vänner, familjen. Men jag vet att dom fortfarande finns kvar. Vi kommer ha daglig kontakt. Jag finns med er, även fast jag är ynka 50 mil bort. Längtar till dagen då jag sitter i bilen och ser Dalarna passera mina ögon. Vilken känsla, och samtidigt veta att man inte kommer tillbaka på flera månader.