Vilken tjej, endast 11 år.

Vilken människa, vilken klippa. Jag är så glad att jag har träffat den människan,vi träffades första gången på Rättviks marknad -05.Sen dess har vi hållt ihop, på något jäkla vis. Så mycket minnen jag har med den karln. Vi har skrattat och gråtit ihop, åååh nej, han har inte gråtit. Det har jag gjort inför han. Han är en sån sådär människa som man vet vart man har han. På något sätt har vi aldrig förlorat kontakten, den har alltid funnit där. Tänk vad jag var kär i han. Herregud. Jag var döds kär. Idag är vi bästa vänner. Och det är jag sjukt glad över. Igår fick jag sms om jag ville luncha med han idag. Självklart, så jag tog mammas räser ner till Borlänge Wärdshus. Där avnjöt vi kanske inte världens godaste lunch, men ja, det gick väl sakta ner.

Johan johan johan sundlöv, han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Alla timmar vi har pratat i telefon, det är nog ett antal dygn. Alla minnen, det är något jag kommer ta med mig i graven.