Kom hem för ett tag, har varit ute med Jenny. Vi har inte umgåts på över ett år. Det var frukansvärt underbart att få träffa den människan igen. Vi har kännt varandra sen barnsben. Vi gjorde en favorit i repris. Som vi gör varje sommar, går till statoil och handlar mitt i natten. Men nu har vi blivit äldre och Jenny har skaffat sig ett körkort, så vi åkte bil dit. Det kändes konstigt och fel. Man är van att gå dit. Efter det åkte vi runt hela Borlänge lite därtill. Spelade The pinks och sjöng för glatta livet. Herregud vad jag har saknat den människan. Vi pratade igen all förlorad tid och hann prata lite minnen.

Jenny Hassblom, du kommer alltid förbli min absolut bäste vän!

Min äldsta syster har skaffat sig en blogg så jag tycker ni ska besöka henne också :) http://sofieeriksson.bloggagratis.se

Sen har vi också yngsta systern som också har blogg, besök henne också, men hon är lite dålig på uppdatering http://sandraerixon.bloggagratis.se

Jag som hade sett ifram emot att få gå på Liseberg, eftersom jag inte har varit där sen jag var 1 år. Då har dom stängt när vi är där. Jävla skit.Dom öppnar igen på torsdag, Men men, tur att Göteborg är stort så man hittar på något annat.

Vet du annars vad man kan göra i Göteborg, ge mig massa tips!

Ni vet hon som leder "Du är vad du äter" Vet ni hur gammal hon är? Endast 39 år, och hon ser ut att ha passerat 40 för länge sen. Hennes ansikte är rynkit och med hennes mat vanor borde hon se ut och ha passerat 30. Men icke.

Dax för nya äventyr, igen. På söndag natt drar vi till Göteborg och shoppar och går på Liseberg. Ska bli riktigt kul. Det blir jag, pjär, peder och en till. Skoj skoj. Längtar :)

Vilken tjej, endast 11 år.

Vilken människa, vilken klippa. Jag är så glad att jag har träffat den människan,vi träffades första gången på Rättviks marknad -05.Sen dess har vi hållt ihop, på något jäkla vis. Så mycket minnen jag har med den karln. Vi har skrattat och gråtit ihop, åååh nej, han har inte gråtit. Det har jag gjort inför han. Han är en sån sådär människa som man vet vart man har han. På något sätt har vi aldrig förlorat kontakten, den har alltid funnit där. Tänk vad jag var kär i han. Herregud. Jag var döds kär. Idag är vi bästa vänner. Och det är jag sjukt glad över. Igår fick jag sms om jag ville luncha med han idag. Självklart, så jag tog mammas räser ner till Borlänge Wärdshus. Där avnjöt vi kanske inte världens godaste lunch, men ja, det gick väl sakta ner.

Johan johan johan sundlöv, han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Alla timmar vi har pratat i telefon, det är nog ett antal dygn. Alla minnen, det är något jag kommer ta med mig i graven.

Den lyckan jag känner just nu, så har jag inte kännt på länge. Underbara lycka.