Hej kära bloggen. Nåt sånt.. jag är trött och vill bara lägga mig och sova. Varför gör du inte det då? För att, att ja.. öh.. inte kan, för att? Klockan är ganska lite, och det KAN hända något roligt. Men Marie, hur stor är chansen? En på miljonen. Så varför går du inte och lägger dig, du behöver sömn. Men jaaaaaaaaaaaaaaa, jag ska lägga mig. Håll käften och lägg dig själv. Så lät jag ungefär när jag var mellan 14 och 18 år. Tragiskt men sant.

Jag skäms bara jag tänker på hur ILLA jag har behandlat mina föräldrar, och folk i min närhet. Hur hård och kall jag har varit, skitit i allt som var i min omgivning, bara lyssnat på mig själv och gjort det jag har velat.

Nu kom vi in på lite väl känsliga saker. Nu ska vi prata roliga grejer. Igår ringde jag syster Sofie för det var dax för en uppdatering om våra liv. Efter en stund fick jag prata med mosters favoriter. Klara och Pontus. Klara hade väl inte så mycket att säga. Trodde inte Pontus heller skulle ha det, det slutade med att jag och Pontus pratade ungefär i 40 min. Lill gammal, nyfiken, duktig, jag är stolt moster till min 12 åriga skit unge.

Åter till något helt annat, idag är det Norges national dag. Det märktes här i Åre. Det var totalt dött i hela byn, jag har nog aldrig hört att det har varit så tyst här nångång. Man kunde sitta ute i 10 minuter, utan att det ens åkte en bil på E14. Lugnt och skönt med andra ord. Som sagt så är det mycket norrmän i Åre, för att handla tobak, sprit och mat.

Kom precis på att ex kexet David fyller år idag, jag skickade iväg ett sms och fick svar snabbt. Han blev glad att höra ifrån mig. Hade vi varit tillsammans idag hade vi haft 5 år i morgon. Tiden går verkligen fort. Jag måste faktiskt erkänna att David är min första och bästa kärlek. Vi hade det riktigt bra tillsammans, aldrig något tjaffs, vi bråkade aldrig. Vi hade kul ihop, allt var perfekt. Men jag tröttnade, jag var fortfarande kär i David, men vi hade ett för bra förhållande. Det kunde inte bli bättre, eller sämre. David kommer alltid ha en speciell plats inuti mig

Det kommer fram mycket känslor nu märker jag. Är det för att jag känner mig så pass ensam? Man har så mycket tid att fundera på saker och ting.

Min bror, min älskade bror. Jag har sagt det förut, och kan säga det igen. Vad i hela helsike skulle jag ha gjort utan han. Han stöttar och finns där för mig, jämt. Han lyssnar och verkligen ger mig råd, hur jag ska göra med allt. Utan dig Stefan hade jag inte klarat mig. Jag hade inte varit den jag är idag om inte du och Karin hade gjort så mycket för mig som ni har gjort. Man uppskattar inte sånt just då. Det är nu man inser allting.

Jag har många att tacka, för allt ni har ställt upp med, utan er hade jag inte varit nånting. Ta åt er ni som känner för det, sug i er berömelsen.

Det blev ett långt idag om diverse saker, men ibland måste man få ur sig precis allting. Och så blev det :)

Jag hoppas ni haft en trevlig helg. Ta väl hand om er och varandra.