Jag tänkte berätta hur det kommer sig att jag hamnade på Sibylla i Åre. Det är en lång historia. Det började med att jag var i Wäsa på den årliga kickoffen i december 2006. Där träffade jag på Hugo som jag har träffat tidigare. Efter kickoffen hade han och jag lite telefon samtal hit och dit. Han berättade att han hade flyttat upp till Åre och tyckte också att jag skulle bege mig dit, sök jobb och flytta hit. Ptja, varför inte? Jag hade som sagt inget jobb i Borlänge och jag var less på den staden. Jag sökte jobbet på Sibylla, mest för en rolig grej, för det var det enda jobbet på arbetsförmodligen jag hade erfarenhet av. Jobbade på Sibylla i Rättvik sommaren 2006. Jag hade inte alls höga förväntningar om att jag skulle få jobbet. En dag fick jag mail

Hej

Vi har valt ut dig och några till på en intervju till Sibylla.
Intervjun blir på telefon som det ser ut, jag ringer så får vi se
Vad som passar.

Ps om du har fått jobb så Maila mig så fort som möjligt så jag vet
Ring om det är något du undrar över 

Mvh Björn Beltrano

När jag fick det mailet visste jag inte om det var sant, herre jisses. Jag väntade på det där samtalet, en dag ringde Björn. Mitt första intryck av han var en stockholms brat. Man försöker få fram en bild av personen man pratar med.

Hej
Ring mig när du har tid ang Sibylla Åre.
Om du fortfarande söker jobbet.
Jag har ringt in på din Telefonsvarare.

//BB

Efter det där mailet fick jag jobbet. Marie Eriksson skulle få lämna Borlänge. Jag skulle flytta 50 mil hemifrån. Fruktansvärt skönt om inte annat.

Några dagar innan min resa så fick jag inte tag på Hugo, det var hemma hos han jag skulle bo hos. Jag hade inget val, jag var tvungen att åka upp, utan att ens ha pratat med Hugo. Jag minns att satte mig på tåget med en klump i magen. När ska jag få se Borlänge igen? Mina föräldrar, syskon, vänner? Men när jag lämnade perrongen log jag och tänkte, nu jäklar gör jag något som jag aldrig har tänkt mig. I Gävle var det stopp i två timmar, Niklas var snäll och kom och underhöll mig dom timmarna. Jag var så otroligt nervös. När jag satte mig på tåget igen hade jag en resa på nästan 6 timmar. Långt upp i landet, utan att veta riktigt vart jag skulle. Fick fortarande inte tag på Hugo. Tobias som var personal ansvarig då erbjöd sig att jag fick sova hos honom första natten. När jag väl kom till Åre och klev av tåget och kollade mig runt, vilket paradis var det första som snappade upp i mitt huvud. Vilken lyx det kändes, allting var så himla fint, och tok mycket snö. 26 Januari, ett datum jag aldrig kommer glömma. Jag och Tobbe åkte ut till hans föräldrar, räddaren i nöden.

Dagen efter möttes vi upp hela gänget på Sibylla. Sanna från Småland, Emma från Linköping, Tobbe som härstammar härifrån. Vi fick träffa Björn första gången då också, en italienare.

Vi jobbade på och var världens bästa team, i februari fick vi tillskott med Jessica från Värmland, tobbes fruga. Aldrig kommer vi bli ett bättre gäng än oss.

Jag jobbade fram till 1 maj förra året, det var mina sista dag. I år 1 maj tog jag över här. Det känns så sjukt. Av en ren jäkla slump hamnade jag här, och nu sitter jag här som egen företagare. Det känns som man inte hinner med ibland. Andas..

Jag har alltid varit framåt och försökt gjort Sibylla till något bättre, klurat med ideér, förbättra stället. Det kanske var just därför Björn valde att göra mig till den jag är idag. Jag har alltid visat framfötterna, alltid ställt upp, alltid. Förra sommaren satt jag bara hemma, fick ett telefon samtal av Jessica att dom behövde mig i en vecka. 2 timmar senare är biljetten beställd och 2 dagar efter åkte jag upp.

Planen förra året var att åka upp i slutet på December. Minns ni när jag åkte? Oktober, dom ringde och tjatade. Jag tog mig upp och blev personal ansvarig.

Det låter som det här har varit en dans på rosor, men det har det verkligen inte varit. Jag har jobbat, jobbat jobbat, stort sett dygnet runt. det har varit mycket skratt, tjaffs, tårar.

En vacker dag ska jag starta ett Sibylla i backen

Jag alltid haft svårt att lägga mig i tid,  har alltid varit den där människan som varit vaken på nätterna, och sovit på dagen. Varenda morgon är första tanken "Ikväll blir det att lägga sig i tid"

På jobbet känner jag mig oftast trött hela tiden, men senare under kvällen känns det som om man kommer in i andra andningen, och blir pigg igen.

Jag vet inte om jag ska skylla på mitt dagliga 2-3 koppar kaffe om dagen, eller om jag bara ska skylla på mig själv.

Den dagen jag somnar före tolv kan ni göra ett kors i taket.

Brukar ha svårt att erkänna att jag är trött också, jag vill inte inse det själv. Jag är så rädd att missa något, ett samtal, en fest, någonting kan ju hända. Men när jag väl har somnat mig sover jag som ett litet barn, och lyckas du få liv i mig har du lyckas med något stort.

Nog om mina nattproblem, nu ska jag sova.